PIHALLA | PÅ GÅRDEN

Kun olimme tulleet kotiin mökkireissulta kävin pienen kierroksen pihalla kameran kanssa. Innostun aina niin kovasti kun joku itse istuttama kasvi kukkii tai on kasvanut reilusti. Tällä hetkellä syreenit ovat lopettaneet kukintansa ja kohta on vuorossa pionit. Pionin nuput näyttävät vielä varsin pieniltä mutta uskon kyllä että muutamat upeat kaunottaret noista puhkeaa kukkaan. 

Pari vuotta sitten istutettu ja keväällä siiretty lumipalloheisi kukkii ensimmäistä kertaa ja tämä kaunokainen on uusi ihastus minulle, se tekee jo heti keväästä limenvihreät kukkansa jotka suurenevat palloiksi ja muuttuvat valkoisiksi kesää kohden. Tuskin maltan odottaa että siitä kasvaa suuri puska josta raaskii leikata oksia sisälle maljakkoon. Tuoksukuusama tuoksuu taivaalliselle, ja tällä kasvilla on suuri tunnearvo minulle sillä se on peräisin minun mummoni puutarhasta kuten kyllä aika moni muukin meidän pihan kasveista.

Kasvihuoneessa alkaa olla jo todella rehevää ja vihreää, melkein kuin pieni viidakko. Kesäkurpitsa kukkii ihan kohta ja viiniköynnökset ovat täysin villit. Niille olisi tarkoitus huomenna ripustaa siimoja kattoon joita pitkin ne voivat kiivetä ylös. Pelargonit jaksavat myös joka kerta ihastuttaa kukillaan ja olen tainnut hurahtaa niihin täysin myöskin.

Mukavaa ja toivottavasti aurinkoista lauantaita, me suunnataan kohta syntymäpäiväjuhliin.

———-

Efter att vi kom hem från vår lilla stugsemester gick jag ut en runda på gården med kameran. Blir varje gång lika glad då någon av de växter som vi själva planterat slagit ut i blom eller vuxit till sig. Just nu har syrenerna börjat fälla sina blommor och nu väntar vi på pionerna. Pionerna har ännu ganska små knoppar, men jag tror nog att vi får några vackra fluffiga skönheter av dem när de väl slår ut i blom.

Snöbollsbusken som vi planterade för två år sedan och flyttade på i våras blommar nu för första gången och den är verkligen en av mina nya favoriter. Redan från tidiga våren gör den limefärgade blommor som sedan växer sig till stora bollar som blir vita närmare sommaren. Kan knappt vänta tills den blir en stor buske varifrån man vågar plocka in grenar i vas. Kaprifolen doftar underbart och den har ett extra stort känslovärde för mig eftersom den kommer ifrån min mormors trädgård, liksom nog många andra av växterna på vår gård.

I växthuset frodas det och det börjar nästan bli en lite djungel där inne, härligt. Zuccinin öppnar alleles strax sin första blomma och vinrankorna är rinktigt vilda. Meningen är att vi imorgon ska sätta upp snören som dom kan klättra längs med upp till takbalkarna. Pelargonerna gör mig också lika glad varje dag med sina vackra och tacksamma blommor.

Hoppas ni har en fin och hoppeligen också solig lördag, här ska vi strax iväg på kalas.