PEHMEÄSSÄ ILTA-AURINGOSSA | I DEN MJUKA KVÄLLSSOLEN

 Rakastan tätä syksyisen ilta-auringon pehmeyttä. Jaksan aina vaan ihmetellä luonnon sopusointuja. Keväällä kaikki on kirkasta, niin valo kuin värit, ikään kuin herättääkseen meidät talviunesta. Ja nyt syksyllä luonto pehmenee ja rauhoittuu viedessään meitä askel kerralla kohti sitä kaikista harmainta ja pimeintä aikaa vuodesta.

————

Jag älskar den här mjuka kvällssolen som hösten ger oss. Kan inte sluta att gång på gång förundra mig över hur fantasiskt harmonisk naturen är. På våren är ljuset och färgerna starka och klara som om deras uppgift är just precis att väcka oss ur vinterdvalan. Medan de nu på hösten blir mer mjuka och lugna för att ta oss ett steg i taget närmare den allra gråaste och mörkaste tiden på året.

Kuvissa on siemenistä kasvatettu törmäkukka (scabiosa). Kylvin siemenet keväällä suoraan yhteen koriin ja vasta nyt ne ovat alkaneet kukkia. Seoksessa oli valkoisia ja tumman violetteja. Kukka jota varmasti nähdään pihallamme tulevina kesinäkin. Ihanan pitkä varret ja kestävä myös maljakossa. En kyllä yhtään tiedä miten kestän ajatusta että kohta pihan kukat ovat muisto vain kun ensimmäiset pakkasyöt saapuvat. Toivottavasti ne tulisivat vasta marraskuussa 🙂

Aurinkoa uuteen viikkoon!

————

På bilderna ser ni min praktvädd (scabiosa) som jag sått från frön. Sådde fröna direkt i en korg på våren och nu först har blomningen kommit igång. Det var en fröblandning med vita och mörkt purpur-färgade. En blomma som jag högst troligen kommer att ha på gården igen nästa sommar. Den har härligt långa stjälkar och håller sig även bra i vas. Vet inte hur jag kommer att klara mig utan alla mina blommor när köldnätterna närmar sig. Hoppas dom inte kommer förrän i november 🙂

Solig ny vecka!