Tänään taivaalta satoi syksyn ensimmäiset valkoiset hiutaleet. Tosin rännän muodossa ja kovin vähäisesti mutta kuitenkin sen verran että nyt huomaa syksyn pikkuhiljaa taittuvan talvisempaan suuntaan. Näistä kuvista on aikaa noin parisen viikkoa mutta nyt kun katsoo ulos, siitä tuntuu olevan pieni ikuisuus. Puut ovat melkein lehdettömiä ja säleikön villiviinin väriloisto oli ohi hetkessä. Taisin ehtiä saamaan aikaiseksi ainoastaan tämän yhden ainoan syysistutuksen ja ne valkoiset pienet kurpitsat taitaa jäädä löytämättä. Olen kuitenkin iloinen että löysin tuon aprikoosin värisen kanervan josta sittemmin on tullut tämän vuoden hitti. Muistan että mies kyllä tokaisi minun menneen ostamaan valmiin ruskettuneen kanervan tuon nähdessään.
———
Idag föll de allra första vita flingorna. Det var nog slask och väldigt litet men så pass mycket att nu känns det att hösten sakta övergår mot vinter. Tog de här bilderna för ungefär två veckor sedan men nu när jag tittar ut känns det som en hel evighet sedan. Träden är så gott som utan löv och vildvinets färgprakt var över på ett kort ögonblick. Och jag tycks ha hunnit med endast den här ena höstplanteringen i år och de små vita pumporna lyckades jag ej få tag på heller. Är glad att jag i alla fall lyckades hitta den aprikosfärgade ljungen som numera tycks ha blivit årets hit när det gäller ljung. Minns att mannen nog undrade om jag köpt en färdigt brun och vissen ljung när han fick syn på den där.
Miten voi jo taas olla perjantai? Juuri syötiin miehen valmistamaa herkullista nachopeltiä ja nyt odottaa sohva sekä Lantlivin uusin joulunumero. Eli ei ollenkaan hassumpi perjantai-ilta.
Iloista viikonloppua!
———
Hur kan det redan vara fredag igen? Vi åt just goda nachos som mannen tillrett och nu väntar soffan och nyaste julnumret av Lantliv. Ingen dålig fredagskväll med andra ord.
Trevligt veckoslut!